ofrivilligt och undermedvetet präglades hela min födelsedag av tankar om mamma och hur saker varit tidigare och aldrig kommer bli igen. jag hörde henne sjunga jamåhonleva med sin falska sångröst tillsammans med mina syskon och började gråta häftigt uppe på båtens soldäck. min (föredetta) kollega gjorde ett lamt försök att trösta, för att i nästa sekund skälla ut mig för att jag inte dök med honom. föredetta, därför dykcentret var stängt och tömt när vi kom tillbaks till land igår. jaha ja. jag har åkt till andra sidan landet med förväntningar på jobb, varit nervös i onödan, för att nu stå tomhänt och sitta utanför stans enda supermarket, enda stället där det finns trådlöst, med min laptop.
och jag tänker, att antingen är jag kvar lite till, söker nya jobb trots att det verkar hopplöst nu när säsongen dragit igång och alla har personal så det räcker. eller så åker jag tillbaks till vad som känns som mitt hem, mitt rätta element just nu, koh tao. jag vet att jag får jobb där, även om det dröjer till slutet av december. och även om det är monsoon så har jag människor runt mig som gör tillvaron drägligare än här. är jag för impulsiv?
det är inte mitt fel att jag blivit blåst på jobb och pengar, men när jag är så här nära kanske jag borde försöka lite till? dykplatserna runt similan var helt otroliga. obeskrivliga. och inte alls så mycket av en utmaning som jag trott. naturliga, oförstörda rev och marint liv jag aldrig sett tidigare. det är inte det som är problemet. problemet är livet på land. jag kan inte umgås mer med fd kollegan för han gör mig vansinnig. förvandlar mig till en bitch. och hans humörsvängningar är omöjliga.
jag tänker, att jag vill bo där borta igen. på riktigt den här gången. även om dykplatserna inte går att jämföra. här världsklass, där.. ja. och det regnar här idag, och jag svettas och har blåsor runt hela halsen efter brännmaneten igår. kan inte ens vrida mitt huvud. och jag har mens trots att jag försökt skjuta upp den.
esi har lärt sig gå och jag har missat hennes första steg. jag saknar henne. jag försökte förklara det för fd kollegan, men han avfärdade det som en svaghet hos mig. påstod att han aldrig varit bunden till någon(??) att vänner kommer och går(???!!) att man inte får begränsa sig själv genom att känna för mycket för andra(!?!?)
jag sa att han var en idiot.
biljetterna till kt är billiga ser jag nu. vi får se.